getunique

Okej, så jag har inte umgåtts med NÅGON förutom Johan på hela sommarlovet. Och det känns ju lite depressing? JA, DET GÖR DET! Och jag vet inte varför jag liksom drar på att höra om någon vill göra något med mig heller? Jag hade velat börjat rida igen nu under sommaren men har jag gjort det? Nej, har jag ens försökt att få tag på någon som kan låta mig rida sin häst? Nej, det har jag inte. Varför? För jag tror jag är så jävla feg för att ta på mig ett ansvar just nu, för jag ska börja i Arvika. Jag ska för första gången i mitt liv lämna mammas och pappas trygga hem och pröva mina vingar, nog för att jag kommer vara hemma om helgerna. Men det är så himla läskigt, för jag vet inte hur jag ska bete mig. Allt jag känner till finns här, hos mamma och pappa och hos min Johan. Jag har aldrig flyttat i hela mitt liv och nu helt plötsligt ska jag göra det. Och det gör mig rädd för att börja rida igen och vara med kompisar, för då får jag ett ansvar av mig själv att hålla alla bollar i luften. Då vill jag inte bara åka till stallet en gång i månaden, då vill jag vara där varje dag och jag vill gå in helhjärtat och det gör mig så rädd, för jag kan inte göra det. Och det är värst nu på sommaren när jag vet att om så och så länge så är jag inte i torsby längre, då går jag inte i samma klass längre. Men jag måste göra det här nu, för när ska jag annars göra exakt som jag vill om inte nu under min gymnasietid?