getunique

såhär på kvällskvisten blev jag faktiskt lite nostalgisk när jag satt och kollade på grey's anatomy och en massa gamla känslor och tankar kom upp till ytan.

Jag är verkligen helt överlycklig över de vänner jag har nu, de är de absolut bästa som man kan önska sig. Men samtidigt så saknar jag allt det roliga jag haft med mina gamla vänner och älskade. Jag mår bra nu men samtidigt är jag lite ledsen över att allt har blivit som det blivit. Jag saknar de som försvunnit ur mitt liv och det är då jag tänker på alla våra sociala medier som matar oss med åsikter och hur folk ska vara. Folk söker bekräftelse, de söker berömmelse, de söker bråk. Hade inte de medierna funnits så skulle inte bråk varit lika vanligt. Hade det inte vart för dem så hade folk inte missuppfattat nån som man säger. Nu måste du hela tiden tänka på vad du skriver för att det inte ska uppröra någon. Vi avreagerar oss på det. Å andra sidan kanske jag aldrig fått kontakt med folk som idag betyder riktigt mycket för mig om det inte vart för de sociala medierna. 

Men åter till de försvunna.

Jag vill bara hylla er, för även om vissa av er krossat mig till stoft och jag vart tvungen att gå igenom ett rent helvete för att må bra igen så fick ni mig må bra ett tag. Tack för att ni en gång i tiden fanns där för mig. Jag kommer för alltid va tacksam för att ni hjälpt mig, älskat mig och stått ut med mig. 

Jag har dragit mig för att skriva detta inlägg för att jag varit rädd att uppröra mina nuvarande vänner men jag tror de ändå vet hur mycket jag uppskattar dem så jag kan nog skriva detta utan att uppröra dem så märkbart mycket.

Jag hade en kompis för några månader sen, hon var nästan mitt allt, hon var som min syster. Våra föräldrar hade ibland mycket svårt att skilja på oss för att vi var så lika, inte bara i utseende, utan i sättet. Vi var som två magnerter, rörde sig en av oss rörde sig den andra (vet det är taget ur Twilight men skit samma) vi var oskiljaktiga! Vi umgicks hela tiden, hon visste allt om mig, fan tror nästan att hon fortfarnade vet det mesta. Iallafall, båda hade det jobbigt, på två helt olika sätt. Til slut klarade jag inte av det längre, dåligt gjort av mig. Men jag började tro att det bara var påhitt, om det var det kommer jag nog aldrig få reda på heller för den delen, men iallafall. Jag uppskattade dig för den du var och du uppskattade mig för den jag var. VAR, jag är inte den längre. Men jag uppskattar fortfarnade allt du gjort för mig.

Jag läste ett inlägg på dennes blogg och hon skrev om en vän, jag ska inte ta åt mig någon ära, men klart tror jag att det var jag.

Det kanske är såhär livet är menat att vara, det är såklart synd att allt blivit som det blivit men jag tänker såhär: Är något menat för att vara, kommer det alltid lösa sig, det kommer alltid laga sig självt. Man ska aldrig säga aldrig.

Samma med kärlek. Jag har känt det under 2012, två gånger. Båda gångerna har det gått åt fanders, ett ledde dock till en rätt bra vänskap som fortfarnade finns. Det andra ledde till, jag vet inte vad. Bråk och tårar och sårade människor. Men var det inte menat så var det inte det. Då får man ta det för det är och vara tacksam och glad för allt man fått känna. Jag är fortfarande kär, iallafall i alla minnen. För personen vet jag inte, jag har inte sett honom på såpass länge, jag isolerar mig fortfarnade med saker som påminner mig om honom, halsbandet, armbandet. Fortfaranade hos mig, han är fortfaranade i mitt hjärta och min hjärna. 

 

Man ska inte hata, man måste inte älska. 

Men snälla hata inte.

I år ska jag ge folk chanser om de vill ha dem, om de visar att de är värda dem. Då ska jag utan tvekan ge dom dem. Men det finns begränsat antal chanser. Just för att folk uppskattar inte vad de har förän det är borta, jag har lärt mig det, andra omkring mig har lärt sig det.

Så snälla, i år, ge den där speciella personen chansen den förtjänar, har du en enda känsla åt det positiva hållet för personen, ge den en chans.

Skicka iväg ett sms, ring, gå hem till den du tycker förtjänar det! Lägg ner tid på de du älskar. Glöm inte dig själv och glöm aldrig de som uppskattar dig.

Respektera varandra, älska varandra om ni vill.